Att odla skägg....
Kategori: Allmänt
Så här i november, som ju har utsetts till mustaschmånaden framför alla, tycker Millepill att det kan vara lämpligt att lyfta det här med behåring. Typ skägg. Eller mustasch om man så vill. Svallande styvstärkta glänsande kvinnohår och glesa sorgliga manliga överkamningar. För att inte tala om kroppsbehåring av femte graden, då främst kvinnlig sådan som anses särskilt vämjelig.....
Vi börjar väl på toppen! Själv ståtar man sedan några år tillbaka med en kort pojkig frisyr och flertalet praktfulla ansiktsborst. Långt hår har vi för alltid givit upp, men på skäggfronten ser det möjligen något ljusare ut. Med tiden kanske det kan utvecklas till något mer? För vad är väl ett ensamt strå och två i klunga?! Ingen ordning och reda, liksom.
Ska det då vara något att stå efter, vill man ha hår någon annanstans än på huvudet???? Marknaden tycker inte det. Marknaden svämmar över av diverse avhåringsprodukter, den ena vassare, giftigare och mer horribel än den andra. Marknaden vill att vi skall vara hårlösa på alla de rätta ställena, men vem avgör vad som är rätt och på vem?! Ett vackert välvårdat skägg är snyggt på en man, men själv krafsar man sig spetälsk i snoken om det dyker upp ett borst i otid när pincetten ligger hemma....
Håriga ben (som jag kan erkänna är mer regel än undantag, åtminstone 10 av årets 12 månader) är en samhällsförskräcklig sak. Bikinilinjen är ett kapitel för sig och förtjänar en egen rubrik. Förresten, det där med grad fem bör kanske utvecklas? En gång i min, aningen mindre lurviga, ungdom, pratade en professor på temat "Kvinnans utveckling, från puppa till snippa" (föreläsningen kan eventuellt ha hetat något annat.....) Det var pubertet hit, äggstockar dit och en hel del om olika cykler men sedan kom han till behåring. Och där blev han kvar. Det var ett kärt ämne och den till åren komne professorn talade sig varm inför en ganska sval publik, om det fantastiska i kroppsbehåringens olika stadier. Det var här vi först fick höra om grad fem. I hans värld var total och hämningslös pubishårsspridning något eftertraktat och vördat då det tydde på en fungerande fortplantningsmekanism!
Det där har jag funderat lite på såhär i efterhand, för såvitt jag förstått verkar behåringen snarare öka i takt med att reproduktionsförmågan minskar.....Fast det kanske är en tanke bakom det, nu när man inte har så bråttom med själva förpuppandet så hinner man bättre med att krafsa runt i raggen för att hitta grejerna?!
Allt nog och emedan. Vi förfasade oss naturligtvis och aldrig trodde vi väl att vi kunde drabbas?! Jojo, än är vi inte vid vinkelslip- och skärbrännarstadiet men det är väl troligen bara en tidsfråga.
Min ståndpunkt i frågan är tveeggad. Jag vill gärna tro att det är vackert att vara som man är, men jag har lärt mig att så är det inte. Jag tycker det nog inte ens själv, egentligen. Så en liten kompromiss kan det få bli. Sommartid kommer troligen vinkelslipen vara förhärskande och benen därmed släta och sommarbruna. Vintertid tillåter vi oss att gro igen, epilatorer och annat djävulstyg får slumra och långkalsongerna kan få slinka på utan att haka upp sig på nattgammal stubb.
Puss och kram från Millepill, ert borst i natten :-)
Kina säger:
Bloggadress: http://kinasbetongpyssel.blogg.se
Mycket bra funderingar du tar upp, det där med kroppshår skulle man kunna skriva om hur mycket som helst